Tokiga människor

                          Utgång från sovrummet till vår altan, härligt på sommaren.

       
                                           Säng Wilma, från Mio, Flügger Råvit på väggarna, lampor Ikea.         

                              Enda blommorna som frodas i min nu sorgligt misskötta rabatt.

Så här ser vårt sovrum ut. När vi flyttade in hade det blå tapeter med bård. Snyggt? Nej, inte alls. För några år sedan gick vi en dag på Ikea och såg då en så snygg mullvadsbrun tapet med silvermönster på en vägg som en benvit säng stod intill. Jag skrev upp tapetnamnet och några veckor senare satt den på väggen i vårt sovrum. Nu minns jag förstås inte vad den hette, men snyggt blev det, tycker jag.

Och varför ändra på ett vinnande koncept? I vårt sovrum i nya huset kommer också väggarna att vara målade i råvit och den här gången är det mattan som blir mullvadsbrun istället. Jag tycker att mörkbrunt är så rogivande.

Usch, här hemma har jag ingen lust med städning eller att fixa något alls. Vad är det för vits med att byta gardiner när de ändå ska ner om två månader? Vad är det för vits med att dammsuga när vi ändå ska flytta, känns det som. Hittar en massa snygga grejer som jag skulle vilja köpa, men eftersom vi inte har måtten från nya huset än, vågar jag inte. Igår var jag i en inredningsaffär och hittade den snyggaste spegel jag någonsin, men vågade förstås inte slå till. Då står det en människa lite längre bort och frågar butikssäljaren om de inte har fler speglar för hon hittade inga hon gillade. Tokiga människa! Ja, det var väl i och för sig bra att hon höll tassarna från "min" spegel.