Framsteg på fläskfronten

                        I den här parken promenerar jag varje dag. Underbart!

                                             Utsikten från en dötrist bro. Fint, eller hur?

                                                              Ett vackert vattenfall.  

                    Gullig liten bro över ett vattendrag. Ser nästan ut som en tavla av Monet.

Efter chocken att jag hade gått upp fyra kilo det senaste halvåret när vågen varit trasig har jag minsann fått eld i baken, i dubbel bemärkelse. VARJE dag, på lunchen, går jag ut och promenerar i MYCKET rask takt. Det här har faktiskt gett resultat (ner ett kilo, jojomensan!) men det finns en annan fördel också.

De senaste två veckorna har ju vädret varit sagolikt. Jag går i parken som bilderna föreställer varje dag och det doftar underbart från växterna, det finns ett litet vattenfall och det finns underbara blommor. Jätteskönt med en stund för mig själv. Det får jag ju i och för sig i bilen hem och till jobbet de 24 milen jag kör varje dag, men man blir faktiskt gladare och piggare av att komma ut lite på lunchen. Sade jag att det luktade gott av blommorna i parken? Det finns en annan doft i parken när jag gått igenom den. Doften av bacon. Det är mitt fläsk som brinner av motionen.