Finn flera fel

Det finns en sak i vårt nuvarande hus som det förvånar mig att jag kan acceptera, ja, faktiskt helt bortse från. Och det är plastmattan i korkmatteimitation (!!!!!!!!!) i trappan och den bruna plastmattan i korridoren på övervåningen. För fem år sedan hade jag legat i fosterställning och mumlat "Vojne, vojne" och krävt att mattorna revs ut ögonaböj. Icke nu.

Jag märker att min tolerans för vad jag kan stå ut med i inredningsväg har höjts märkbart efter att ha genomlidit en  totalrenovering av vårt förra hus under åtta års tid. Jag vet liksom vad det innebär att riva ut plastmattor, korkimitation eller inte. Dammet, röran, KOSTNADEN! Visst hade det väl varit underbart med en vitmålad trätrappa, men bara jag tänker tanken på att lyfta luren och ringa en hantverkare börjar det brusa i huvudet. Jag tror banne mej att jag är utbränd på renoveringar.

Tittar man på bilderna är det inte svårt att peka ut vad felet är, FUUULA GOLV, men jag känner att risken att jag idag skulle hamna i fosterställning är betydligt större om vi rev ut dem än om vi inte gör det. Nej, mattorna får ligga där. Och vaddå, kan koppar bli inne igen (what??????) så kan säkert plastmattor i korkmatteimitation bli det också. Om typ 48 år eller så.

                                  Här ser ni den bruna plastmattan från sisådär 1975, kanske.

                             Plastmattan är inte vackrare på nära håll, tyvärr.

                               
                                     Trappan är klädd i plastmatta i korkmatteimitation.