En vit liten lögn är aldrig fel

Svärmor var nöjd med detta idag idag.

Idag köpte jag årets första uteblomma, men glömde att fota den så ni får föreställa er den vidunderliga blomprakten på min farstutrapp just nu. Jag är bara rädd att det kommer en frostknäpp så att korgen med penséer tokdör.

Ikväll var svärföräldrarna här och precis som jag visste så utbrast svärmor i många oooooanden och aaahhhhanden över nya vardagsrumsgardinerna och lampskärmarna. Det är alltid lika roligt att visa henne när man har köpt något nytt för hon är lika positiv som om man uppfunnit cancervaccin. Nästan.

Finns det något värre än folk som känner att de måste vara ärliga i varje situation? Som säger "Jaha, har du köpt nya gardiner? Ja, jag gillar ju inte blommigt, men det är ju inte jag som ska ha dem i mitt vardagsrum förstås". Vad är det för fel på en liten vit lögn? Vad uppnår man med att vara ärlig i en sådan situation? Jo, man gör bara den som köpt gardinerna ledsen. Nej, tacka vet jag svärmor och hennes uppenbara glädje när vi köpt något nytt. Ibland varar faktiskt inte ärlighet längst. Ibland är ärlighet bara en ursäkt för att få vara elak.