lördag 28 juni 2014

När det otänkbara händer




Grillen går varm varje kväll här hemma.


Rosorna i trädgården är ljuvliga.

Imorgon ska vi åka och besöka en vän på sjukhuset som drabbats av en akut livshotande sjukdom. Varje dag, sedan jag fick beskedet, är jag tacksam för att inget konstigt har hänt oss i vår familj. Att vi haft ännu en händelselös dag där regnigt väder har varit det största bekymret. För har man inte sin hälsa, är det det enda som betyder något. Riskerar man att dö, får allt annat helt andra proportioner.

Det går knappt en timme utan att detta är i mina tankar. Hur allt, på bara tre veckor, helt har förändrats för våra vänner och för oss. Från att ha planerat semestern ihop, får vi nu planera sjukhusbesök. Jag vill fortfarande ha adirondackstolar, jag vill fortfarande åka på en solsemester och jag tycker fortfarande att jag väger några kilo för mycket. Men jag är mycket mer tacksam nu, än för en månad sedan, över att jag och min familj faktiskt får vara friska. Att vi faktiskt kan planera en semester tillsammans, att vi kan åka på utflykter, trots att det regnar. Vår vän skulle förmodligen mer än gärna åka på utflykt i regn. Bara han överhuvudtaget fick lämna sin sjukhussäng.




5 kommentarer:

  1. så sant så sant jag tänker på det varje dag. Har en nära vän som blivit drabbad så jag blir ständigt påmind. Kram fina!

    SvaraRadera
  2. Så hemskt, vi får hoppas sjukvården klarar av detta.
    Förstår att du tänker på honom hela tiden.
    Stor kram/AM

    SvaraRadera
  3. Fy så hemskt.
    Hoppas verkligen att din vän kommer friskna till.
    Man känner sig så otillräcklig när något sådant händer och man kan inte göra mer än att finnas till som ni gör, fast man önskar att man kunde säga eller göra något som tar bort det "onda"

    Kram.

    SvaraRadera
  4. Usch, sånt där är jättetufft! Det hände min pappa för sju år sedan, blev sjuk i juli och dog i november. Sedan dess har jag förändrats mycket och är så tacksam för det jag har...
    Hoppas det ordnar upp sig för er vän...
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ja, livet är skört... Har själv drabbats av AML, Akut Myloisk Leukemi. Men är idag "frisk". Som transplanterad kommer man ju alltid vara uder kontroller. Tryggt det med på sätt o vis..
    Hoppas verkligen att det går lika bra för din vän.
    Kram Anna

    SvaraRadera