torsdag 14 januari 2016

Den skakande kaffekoppen




Så här såg det ut i vardagsrummet i helgen när vi hade städat. Det gör det tyvärr inte längre.

Hej! Förlåt att jag inte uppdaterat på några dagar. Jag gillar inte själv när bloggare bara försvinner, men det har varit fullt upp. Och idag inträffade det som är ett tydligt tecken. Den skakande kaffekoppen. Den kommer inte ofta, inte ofta alls, men när den gör det har jag lärt mig att ha respekt för den.

När jag lyfte kaffekoppen framför datorn idag skakade handen och koppen. Förr fortsatte jag bara att dricka med skakande hand och inget hände naturligtvis, förutom att stressen fortsatte att spruta ur näsan på mig som på en galen drake. Men så gör jag inte längre. När den skakande kaffekoppen dyker upp, sätter jag ner den och lappstirrar.

Det är något jag har lärt mig ur en artikel om stress där en same gav råd om hur man får en bra vardag. Han satte sig och lappstirrade framför sig några minuter varje dag, det vill säga bara stirrade och gjorde inget alls. Det har jag också börjat med. Men det går förstås inte att göra hur som helst för då uppfattas man ju som färdig för hispan. Jag brukar gå in på toaletten och andas och stirra in i kaklet. Sedan slutar kaffekoppen att skaka. 

I eftermiddag rodde jag och en arbetskamrat iland ett väldigt bra projekt och när vi kramades efteråt av ren lycka så kändes den skakande kaffekoppen långt, långt borta. Nu tänkte jag sätta mig och se på tv-programmet "Vänligen Lars Lerin" som handlar om konstnären Lars Lerins sökande efter en vän. Det verkar som om jag snöat in på konstnärer och deras leverne. Lars Lerin har nog skakande kaffekoppar morgon, middag, kväll. Det kommer att kännas tryggt. Tack för att du är inne och läser här! Vi ses imorgon igen!

1 kommentar:

  1. Jobbigt med "skakande kaffekopp" men bra att du lärt dig lyssna på kroppen! Önskar dig trevlig helg redan nu, kram

    SvaraRadera